Viltvårdsförvaltning för alla!
Sveriges jägarkår tar idag, delvis genom det allmänna uppdraget, ett stort ansvar i förvaltningen av våra Svenska viltstammar. För gemeneman, som inte är helt införstådd, upplevs ibland jägaren, för att spets till det, som en skjutglad rovdjurshatare. Det finns också intressegrupper som mer än gärna utnyttjar denna felbild i sin egen propaganda mot jägarkåren.
Visst finns det dom som både är skjutglada och rovdjursmotståndare, men jag vill påstå att dessa inte är representativa för alla cirka 300 000 svenska jägare.
Frustration och ilska över vargen uttrycks inte bara hos jägare som får sin hund dödad, jordbrukaren som får sina får rivna utan också hos väldigt många som inte sysslar med jakt eller djurhållning. En rädsla finns, sen urminnes tider, för vargen och vad vargen kan åstadkomma. Vissa av dessa uppfattningar kan nog med stor säkerhet avfärdas som helt felaktiga, uppkomna genom folktron, fortlevande genom folkmun, men utan någon egentlig verklighet.
Oron och ibland rädslan måste trots detta tas på fullaste allvar, då det återspeglar människors upplevelser och känslor.
Svenska Jägarförbundet har genom sin utarbetade rovdjurspolicy klart deklarerat att man accepterar att Sverige skall ha en egen rovdjursstam av varg, björn, järv och lo.
Väldigt många jägare är också benägna att acceptera en viss konkurrens från dessa rovdjur, men när problemen blir oacceptabelt stora måste man få möjligheten att ingripa och minska problemen.
De nationella målen som idag finns fastställda, skulle inte utgöra några problem om det inte vore för att dessa används för att avvisa problemen som finns. Målen måste få vara mål, vägen att uppnå dem behöver däremot inte vara helt given, anpassningar måste kunna ske när problem dyker upp eller blir för stora.
Svenska jägarförbundet har uttryckt sitt missnöje med hur rovdjurspolitiken är utformad och kräver att regeringen och riksdagen omedelbart förändrar nuvarande rovdjurspolitik. Målet med dessa önskade förändringar är ett led i större acceptans för våra rovdjur, detta sker bland annat genom att beslut om skyddsåtgärder kan tas på regional nivå, att tamdjursägare får rätt att försvara sina djur vid rovdjursangrepp och att de nationella och regionala målen får en utformning som är begriplig för alla.
Svenska Jägarförbundets manifest för en bättre rovdjurspolitik är en del i ett långsiktigt ansvarsfullt förvaltande av våra svenska viltstammar!
Johan
Ordförande Kumla Jaktvårdskrets
Sveriges jägarkår tar idag, delvis genom det allmänna uppdraget, ett stort ansvar i förvaltningen av våra Svenska viltstammar. För gemeneman, som inte är helt införstådd, upplevs ibland jägaren, för att spets till det, som en skjutglad rovdjurshatare. Det finns också intressegrupper som mer än gärna utnyttjar denna felbild i sin egen propaganda mot jägarkåren.
Visst finns det dom som både är skjutglada och rovdjursmotståndare, men jag vill påstå att dessa inte är representativa för alla cirka 300 000 svenska jägare.
Frustration och ilska över vargen uttrycks inte bara hos jägare som får sin hund dödad, jordbrukaren som får sina får rivna utan också hos väldigt många som inte sysslar med jakt eller djurhållning. En rädsla finns, sen urminnes tider, för vargen och vad vargen kan åstadkomma. Vissa av dessa uppfattningar kan nog med stor säkerhet avfärdas som helt felaktiga, uppkomna genom folktron, fortlevande genom folkmun, men utan någon egentlig verklighet.
Oron och ibland rädslan måste trots detta tas på fullaste allvar, då det återspeglar människors upplevelser och känslor.
Svenska Jägarförbundet har genom sin utarbetade rovdjurspolicy klart deklarerat att man accepterar att Sverige skall ha en egen rovdjursstam av varg, björn, järv och lo.
Väldigt många jägare är också benägna att acceptera en viss konkurrens från dessa rovdjur, men när problemen blir oacceptabelt stora måste man få möjligheten att ingripa och minska problemen.
De nationella målen som idag finns fastställda, skulle inte utgöra några problem om det inte vore för att dessa används för att avvisa problemen som finns. Målen måste få vara mål, vägen att uppnå dem behöver däremot inte vara helt given, anpassningar måste kunna ske när problem dyker upp eller blir för stora.
Svenska jägarförbundet har uttryckt sitt missnöje med hur rovdjurspolitiken är utformad och kräver att regeringen och riksdagen omedelbart förändrar nuvarande rovdjurspolitik. Målet med dessa önskade förändringar är ett led i större acceptans för våra rovdjur, detta sker bland annat genom att beslut om skyddsåtgärder kan tas på regional nivå, att tamdjursägare får rätt att försvara sina djur vid rovdjursangrepp och att de nationella och regionala målen får en utformning som är begriplig för alla.
Svenska Jägarförbundets manifest för en bättre rovdjurspolitik är en del i ett långsiktigt ansvarsfullt förvaltande av våra svenska viltstammar!
Johan
Ordförande Kumla Jaktvårdskrets

0 Comments:
Post a Comment
<< Home