PARKERINGSTILLSTÅND

Sjukskrivning kan innebära social isolering och en känsla av utanförskap.
Att skapa möjligheter för, och underlätta till gemenskap borde därför vara en självklarhet.
Möjligheter till att kunna arbeta på hel- eller deltid kan vara ett sätt att bryta känslan av ensamhet, utanförskap och daglig tristess.
Idag finns det personer som går hemma och är sjukskrivna, trots att dom får, kan och är villiga att arbeta på sin ordinarie arbetsplats. Varför, frågar sig säkert en och annan? Jo, därför att man inte har möjligheten att komma till och från arbetet på ett smidigt sätt!
Träffad för ett tag sedan en kvinna som efter en knäoperation var tvungen att gå med hjälp av kryckor. Utanför hennes arbetsplats finns några handikapparkeringar, men då hon inte kunde få ett tillstånd att utnyttja en av dessa, hade hon inga möjligheter att arbeta. Handikapptillstånden är enligt reglerna enbart till för permanent handikappade och kan inte utfärdas för en begränsad sjukskrivningsperiod.
Är det nödvändigt att det skall vara på detta vis? Skulle man inte kunna, i samråd med läkare och arbetsgivare utfärda ett tillstånd under en del eller hela sjukskrivningsperioden? Ett tillstånd som underlättar tillvaron för den sjuke, möjligheten att parkera, jobba och inte belasta sjukförsäkringssystemet då alternativet är att sitta hemma, vara sysslolös och uppbära ersättning? Dom psykosociala fördelarna skulle mycket väl kunna överväga eventuella nackdelar i ett mera flexibelt system.
Att finna lösningar som möjliggör arbete, oavsett hinder, borde ligga i både samhället och den drabbades intresse. Möjligheten till mera individanpassade lösningar borde vara en självklarhet oavsett vem det än gäller eller vilket regelsystem som berörs.

Johan