Ändrad politik krävs för livskraftig vargstam

I Nerikes Allehanda den 2 februari skriver kommunalrådet Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson miljöpartiets ordförande om tjuvjakt på landets rovdjur.
Helt riktigt påpekar de att det är enskilda personer som ibland illegalt dödar individer av björn, djärv, lo och varg utan stöd hos jägarnas organisationer. Svenska jägareförbundet arbetar mot och tar avstånd från alla former av illegal jakt. Just genom det faktum att det är enskilda individer som bryter mot gällande lagar gör det extra svårt att förhindra, och trots en utpräglad stark vilja att motverka alla typer av jaktbrott är uppgiften oftast övermäktig. Men exempel finns, där enskilda jägare lyckats lösa jaktbrott.
Svenska jägareförbundet har accepterat att det skall finnas en stam av frilevande rovdjur i Sverige och med utgångspunkt från det arbetar man målmedvetet för att finna acceptans för sin ståndpunkt, både inom de egna leden men också utanför.
Varje tamboskap eller husdjur som blir attackerad och dödad av rovdjur är en smärtsam upplevelse och ett misslyckande. Helt riktigt har Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson en förhoppning att en viltvårdspolitik utvecklad i samråd med lokalbefolkning, jägare och rovdjursforskare kan leda till framgång. Denna insikt hedrar dessa två miljöpartister.
Min förhoppning är att vi framöver får en viltvårdspolitik som tar hänsyn till de faktiska problemen oavsett om riksdagens mål är uppfyllda eller ej. Här finns ett mångfacetterat problem, vilket Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson delvis påpekar då de skriver ”att de fyra stora rovdjuren måste ges möjligheter att uppnå livskraftiga populationer och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden”. Livskraftiga stammar av björn och lo finns redan idag, men för vargen och kanske också djärven är situationen något annorlunda. Med nuvarande viltvårdspolitik kommer aldrig vargstammen att ges möjlighet att bli livskraftig eller att få möjlighet till att sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.
Jag ser därför fram emot en annan inriktning på vår svenska viltvårdspolitik. Där en fortsatt målmedveten, väl förankrad satsning, med utgångspunkt från möjligheter och problem, är det som kan skapa förutsättningar för livskraftiga rovdjursstammar och befolkningens gillande.

Johan Åqvist
Ordförande Kumla Jaktvårdskrets

Publicerad i Nerikes Allehanda den 10/2-2007