Svenska Rovdjursföreningens attack på jägarna

I Nerikes allehanda den 22 september går två representanter för Svenska Rovdjursföreningen till attack mot den svenska jägarkåren. De argumenterar för sin och rovdjurens (vargen) sak på ett mycket onyanserat sätt. Detta sker genom utnyttjandet av värdeladdade omdömen som till exempel ”sniket vill…… förgubbad jägarkår”, ”politikers oförmåga” och ”okunskap”.

Man föreslår också en kollektiv bestraffning för hela den svenska jägarkåren. Denna bestraffning skulle bestå i en höjning av jaktkortsavgifterna med 30miljoner kronor för de som löser jaktkort, oavsett deras inställning till rovdjur och hur de bedriver jakt. Avgiften skulle dessutom upphöra då jägarna polisanmäler de som jagar illegalt.

Sanningen är den att Svenska Jägareförbundet på inget sätt uppmuntrar till, eller accepterar illegal jakt. De som ägnar sig åt illegal jakt är inte på något sätt önskvärda som medlemmar i förbundet. Polisanmälan och lagföring av den eller de personer som ägnar sig åt illegal jakt uppmuntras och stöttas till fullo av både jägarförbundet och alla seriösa jägare.

Svenska Jägareförbundet har också klart, genom sin rovdjurspolicy, tagit ställning för att det skall finnas frilevande varg i Sverige men också andra rovdjur som till exempel björn, järv och lo. Man gör det med vetskapen om att jägarkåren, landsbygdsbefolkningen och andra grupper kan ha andra åsikter.

Vargens sårbarhet oroar jägarförbundet, därom finns inga tvivel. Men vi ser inte några möjligheter att skapa en frilevande vargstam om, som svenska rovdjursföreningen eftersträvar, ett par tusen vargar. Den svenska vargstammen måste för att långsiktigt överleva, förvaltas på ett sådant sätt att den genetiskt avelsmaterialet successivt blir bredare. Detta kan till exempel ske genom inplantering av vargar med genetiskt intressant blod. Vargstammens storlek får då en underordnad betydelse och större hänsyn kan tas till andra intressen, inte bara jägarkårens.

Svenska Jägareförbundet och dess medlemmar, vill och kan ta ansvar för alla våra svenska viltstammar och ser våra svenska rovdjur som en del i dessa.



Johan Åqvist
Örebro
Ordförande i Kumlakretsen av
Svenska jägareförbundet

Sjöströms oro!!

”Från en oroad örebroare till en annan” är rubriken på ett brev som Mats Sjöström (Kommunstyrelsens ordförande och socialdemokrat) skickat till företagare i Örebro.
Han inleder med att säga att brevet inte är en röstvärvning, trots att det kommer 4 dagar innan valdagen, utan ett brev som återspeglar hans egen oro.
Mats Sjöströms oro består i att han är rädd för att de som har synpunkter och tycker annorlunda än hans eget parti skapar en passivitet. Han åskådliggör genom fyra exempel varför passivitet är farligt. Dessa exempel är:
Conventum och Citymässan
Investeringar i transportstaden
Johnson pumps utökade verksamhet
Utbyggnaden av bredbandsnätet i staden

Vem, Mats Sjöström har varit passiv? Är det inte i dessa och andra exempel tvärtom? Kritik och debatt, engagemang och intresse är i min värld ett aktivare deltagande än att grinigt sura för att man, som ett litet barn inte alltid får sin vilja igenom med en gång. Debattens roll borde hos Mats Sjöström vara en naturlig del i de demokratiska rättigheterna, inte bara då man tycker lika utan också då man ser andra lösningar på problem och utmaningar. Att ha förmågan till att låta debatten få sin tid, och att fatta kloka och genomtänkta beslut efter moget övervägande är inte passivitet utan snarare ett mått på demokratins storhet och medborgarnas möjlighet till medinflytande.
Mitt råd till Dig, Mats Sjöström, är att öppna dina sinnen och lyssna till debatten, låt åsikterna flöda, skapa förutsättningar för breda lösningar och fatta förankrade beslut. Då, bara då, kan du få full respekt hos dom Örebroare som du så gärna vill företräda som kommunstyrelsens ordförande. I annat fall är det nog bättre att lämna över taktpinnen till någon annan.

Johan