Viltvårdsförvaltning för alla!

Sveriges jägarkår tar idag, delvis genom det allmänna uppdraget, ett stort ansvar i förvaltningen av våra Svenska viltstammar. För gemeneman, som inte är helt införstådd, upplevs ibland jägaren, för att spets till det, som en skjutglad rovdjurshatare. Det finns också intressegrupper som mer än gärna utnyttjar denna felbild i sin egen propaganda mot jägarkåren.
Visst finns det dom som både är skjutglada och rovdjursmotståndare, men jag vill påstå att dessa inte är representativa för alla cirka 300 000 svenska jägare.
Frustration och ilska över vargen uttrycks inte bara hos jägare som får sin hund dödad, jordbrukaren som får sina får rivna utan också hos väldigt många som inte sysslar med jakt eller djurhållning. En rädsla finns, sen urminnes tider, för vargen och vad vargen kan åstadkomma. Vissa av dessa uppfattningar kan nog med stor säkerhet avfärdas som helt felaktiga, uppkomna genom folktron, fortlevande genom folkmun, men utan någon egentlig verklighet.
Oron och ibland rädslan måste trots detta tas på fullaste allvar, då det återspeglar människors upplevelser och känslor.
Svenska Jägarförbundet har genom sin utarbetade rovdjurspolicy klart deklarerat att man accepterar att Sverige skall ha en egen rovdjursstam av varg, björn, järv och lo.
Väldigt många jägare är också benägna att acceptera en viss konkurrens från dessa rovdjur, men när problemen blir oacceptabelt stora måste man få möjligheten att ingripa och minska problemen.
De nationella målen som idag finns fastställda, skulle inte utgöra några problem om det inte vore för att dessa används för att avvisa problemen som finns. Målen måste få vara mål, vägen att uppnå dem behöver däremot inte vara helt given, anpassningar måste kunna ske när problem dyker upp eller blir för stora.
Svenska jägarförbundet har uttryckt sitt missnöje med hur rovdjurspolitiken är utformad och kräver att regeringen och riksdagen omedelbart förändrar nuvarande rovdjurspolitik. Målet med dessa önskade förändringar är ett led i större acceptans för våra rovdjur, detta sker bland annat genom att beslut om skyddsåtgärder kan tas på regional nivå, att tamdjursägare får rätt att försvara sina djur vid rovdjursangrepp och att de nationella och regionala målen får en utformning som är begriplig för alla.
Svenska Jägarförbundets manifest för en bättre rovdjurspolitik är en del i ett långsiktigt ansvarsfullt förvaltande av våra svenska viltstammar!

Johan
Ordförande Kumla Jaktvårdskrets

Hur menar LO?

Åkte häromdagen bakom en taxi som hade en bildekal med texten ”Trygghet eller rädsla? Du väljer.”. Jag förstod egentligen inte budskapet, var det menat så att alla som inte tillhör LO-kollektivet skulle känna sig rädda? Är det så att LO står för tryggheten och alla andra fackförbund för otrygghet?
Eller är det ett inlägg i valdebatten där man vill få svenska folket att tro att socialdemokraterna och deras samarbetspartier utgör en garanti för det svenska folkets trygghet. Hur jag än vänder och vrider på texten kommer jag fram till att den mer liknar diktaturregimers språkbruk. Den som håller med kan känna sig trygg, oavsett om man delar makthavarens uppfattning eller inte. Rädslan får medborgaren känna när han eller hon inte delar maktens uppfattning, men då utgörs inte hotet av alternativet utan, just det, av den som säger sig stå för tryggheten. I detta fall LO och socialdemokratin.
Valet i höst innebär inte ett val mellan Trygghet och rädsla utan mera ett val mellan kollektiva lösningar kontar individuella, där socialdemokraterna vill utmåla sig som det enda parti som kan garantera välfärden och tryggheten, men så är det verkligen inte. Som exempel kan tas nedrustningen av äldreomsorgen som under den senaste mandatperioden medfört att bristen på rätt typ av boenden för våra äldre idag är större än någonsin. Skolan slussar ut elever i samhället utan ordentliga kunskaper i kärnämnena och att utanförskapsområdena i Sverige blir allt fler. Samtidigt tryggar socialdemokraterna sina egna och accepterar den ena skandalen efter den andra.
Grunden för den framtida välfärden i Sverige återfinns bland annat i livskraftiga företag och en hög sysselsättningsgrad bland befolkningen! På det sättet skapas förutsättningar till att finansiera vår framtida välfärd. Här har LO och socialdemokraterna en hitintills övermäktig utmanig. Istället för att lösa problemen har man, genom arbetsmarknadspolitiska lösningar och onaturliga sysselsättningsåtgärder försökt dölja de verkliga problemen med den höga arbetslösheten. Detta leder långsiktigt till otrygghet och rädsla för vår framtida välfärd.
Johan