Sommar, sol och parkeringsvakter!

Sommar, sol och parkeringsvakter!

Sitter på en av stadens uteserveringar och ser kommunens parkeringsvakter promenera kring bland parkerade bilar. Några av bilarna får helt korrekt ett föreläggande då de inte betalat sin parkeringsavgift eller parkerat på otillåtet sätt. Tycker egentligen ganska synd om dom som drabbats, men inser att man som fordonsägare i dom flesta fall har sig själv att skylla. Sen bär det av i bil, kanske till någon annan parkering i stan.
Men varför åker man bil, när man lika gärna kan gå eller cykla?
Framkomligheten med cykel är betydligt större och det dessutom går det snabbare i alla fall i dom centrala delarna av Örebro.
För Örebro skulle det innebära en bättre miljö, minskade drivmedelskostnader och kanske även bättre hälsa och kondition hos parkeringsvakterna. Många vinnare skapas genom en ganska enkel åtgärd, så varför inte börja redan nu under sommarens fina, varma och soliga dagar?

Johan

Publicerad i Nerikes Allehanda

Förändra reseavdragen

Centerpartiet vill höja reseavdragen och ta bort begränsningarna för dubbel bosättning, detta för att uppnå en ökad rörlighet och minska hinder från att ta och resa till jobben.
Att tillsätta en arbetsgrupp som, fritt får titta på dessa och andra skattefrågor är bra.
Behovet av att öka möjligheten till rörlighet och att detta kan ske på acceptabla villkor kommer med stor säkerhet att gynna både företagandet och löntagarnas möjligheter.
Reseavdraget har dock med nuvarande utformning många begränsningar och framförallt orättvisor vilka inte minskas utan en översyn av hela avdragsrätten. Dessa brister i skattesystemet missgynnar både miljön och viljan till kortare tjänstgöring på annan ort.
Nuvarande allmänna råd om avdrag för utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen tillämpas sedan 2003 och reglerar med hjälp av rättsfall det regelverk som tillämpas av skatteförvaltningen. En kraftig begränsning för en enskild löntagare är dock det faktum att avdrag endast får göras för den del kostnaderna överstiger 8 000 kr (33 § 2 mom. KL) för inkomstår 2007.
Detta missgynnar både kortare anställningar på annan ort och valet mellan olika resesätt.
Med nuvarande regler får till exempel en studerande som under ett studieuppehåll för sin försörjning tar en kortare anställning inte göra några avdrag för resor oavsett vilket transportsätt som tillämpas, detta trots att det kanske är just under dessa eller liknande tillfälliga förhållanden som ett avdrag skulle göra mest nytta. Inte heller får man göra avdrag för resor till och från arbetet när man cyklar, avdragsrätten omfattar enbart 250 kronor för cyklister. Motsvarande siffra för en mopedist är 4 kronor per mil vilket innebär att resvägen måste överstiga 2000 mil per år eller minst 8 mil per dag. För en bilist krävs det en årlig körsträcka av minst 450 mil för att avdrag skall kunna bli möjligt. För den som väljer att åka kollektivt skall kostnaden genomsnittligen överstiga 670 kronor per månad.
Självklart inser jag att bilen ibland är det enda fungerande transportsättet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, framförallt om möjligheten till samåkning kan utnyttjas. Men inte skall vi gynna dom som väljer att åka bil, när det finns bättre alternativ. Borde det inte ligga i allas vårt intresse att istället gynna alternativen till bilen? Skulle det inte kännas mera riktigt att i ännu större omfattning uppmuntra till användandet av cykel och kollektivtrafik? Skattesystemet med dess nuvarande utformning gör inte detta, därför är en översyn och förändring helt nödvändig.

Johan Åqvist
Folkpartiet Liberalerna

Publicerad i Nerikes Allehanda Juli 2007

Ändrad politik krävs för livskraftig vargstam

I Nerikes Allehanda den 2 februari skriver kommunalrådet Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson miljöpartiets ordförande om tjuvjakt på landets rovdjur.
Helt riktigt påpekar de att det är enskilda personer som ibland illegalt dödar individer av björn, djärv, lo och varg utan stöd hos jägarnas organisationer. Svenska jägareförbundet arbetar mot och tar avstånd från alla former av illegal jakt. Just genom det faktum att det är enskilda individer som bryter mot gällande lagar gör det extra svårt att förhindra, och trots en utpräglad stark vilja att motverka alla typer av jaktbrott är uppgiften oftast övermäktig. Men exempel finns, där enskilda jägare lyckats lösa jaktbrott.
Svenska jägareförbundet har accepterat att det skall finnas en stam av frilevande rovdjur i Sverige och med utgångspunkt från det arbetar man målmedvetet för att finna acceptans för sin ståndpunkt, både inom de egna leden men också utanför.
Varje tamboskap eller husdjur som blir attackerad och dödad av rovdjur är en smärtsam upplevelse och ett misslyckande. Helt riktigt har Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson en förhoppning att en viltvårdspolitik utvecklad i samråd med lokalbefolkning, jägare och rovdjursforskare kan leda till framgång. Denna insikt hedrar dessa två miljöpartister.
Min förhoppning är att vi framöver får en viltvårdspolitik som tar hänsyn till de faktiska problemen oavsett om riksdagens mål är uppfyllda eller ej. Här finns ett mångfacetterat problem, vilket Gabriella Blomgren och Jonas Eriksson delvis påpekar då de skriver ”att de fyra stora rovdjuren måste ges möjligheter att uppnå livskraftiga populationer och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden”. Livskraftiga stammar av björn och lo finns redan idag, men för vargen och kanske också djärven är situationen något annorlunda. Med nuvarande viltvårdspolitik kommer aldrig vargstammen att ges möjlighet att bli livskraftig eller att få möjlighet till att sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.
Jag ser därför fram emot en annan inriktning på vår svenska viltvårdspolitik. Där en fortsatt målmedveten, väl förankrad satsning, med utgångspunkt från möjligheter och problem, är det som kan skapa förutsättningar för livskraftiga rovdjursstammar och befolkningens gillande.

Johan Åqvist
Ordförande Kumla Jaktvårdskrets

Publicerad i Nerikes Allehanda den 10/2-2007

Bättring önskas!

Roger Andersson (s) anklagar i NA-Debatt (17/12) den nya majoriteten för att vara passiv och därigenom skada Örebros möjligheter till tillväxt. Grunden för detta påstående skall vara det faktum att den nya majoriteten inte antog en investeringsbudget vid kommunfullmäktigemötet den 13/12.
Faktum är att, Staffan Werme (fp) vid samma tillfälle, klart och tydligt sade att de beslut som är nödvändiga, för att inte försena eller stoppa pågående projekt skall kunna avhandlas och beslutas. Roger Andersson deltog själv vid denna debatt och det känns konstigt att han inte lyckades uppfatta detta klara och tydliga uttalande från Staffan Werme.
Roger Andersson säger helt riktigt i sin debattartikel att politiska beslut kan skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb och att kommunen därför skall vara aktiv. Ingen i den nya majoriteten har hitintills vid något av oss känt tillfälle förnekat detta. Örebro kommun har däremot under det socialdemokratiska maktåren hela tiden fört en tynande tillvaro i botten av näringslivets mätningar av företagsklimatet. Dessa mätningar som utförs återspeglar med stor säkerhet inte hela sanningen men är en indikator på hur företagarna i Örebro har upplevt kommunen. Ett målmedvetet arbete pågår från näringslivskontorets sida för att förbättra samarbetet mellan det privata näringslivet och kommunen. Detta uppskattas av företagarna och innebär förhoppningsvis på sikt en mera lyhörd och lättillgänglig kommun.
Den nya majoriteten kommer, trots Roger Anderssons påstående, att ha tillväxt och etableringsfrågor högt upp på dagordningen. Örebro är och kommer att vara en kommun som välkomnar alla företag oavsett om dom är små eller stora. Nödvändiga satsningar i infrastrukturen kommer att ske och många av de projekt som nämns i artikeln kommer att genomföras, med utgångspunkt från bland annat miljömässiga aspekter. Kanske inte alltid utifrån samma tankesätt som den tidigare socialdemokratiska ledningen har visat prov på.
Vi är helt övertygade om att samhällsbyggnadsfrågorna, trots Roger Anderssons pessimism, under ledning av Fredrik Persson, ordf. (Mp) och Inger Högström-Westerling v.ordf. (m) inte kommer att behandlas passivt utan att ges en minst lika hög prioritet som tidigare, allt med Örebros bästa som mål.
Roger Andersson avslutar sin debattartikel med att skriva att ”infrastruktur och näringslivsfrågorna borde vi kunna besluta om i enighet över blockgränserna, med breda majoriteter”. Ja, den bästa grunden för blocköverskridande lösningar får den som aktivt lyssnar, respekterar och är villig att acceptera andras åsikter och lösningar oavsett frågeställning. En annan viktig framgångsfaktor i ett samarbete är att kunna ge och ta utan att känna förlust av prestige. Är socialdemokraterna ett sådant parti som visat prov på detta? Nej, men det är inte för sent att bättra sig!


Johan Åqvist
Marie Brodin

Egna företagare och folkpartister

publicerad i Nerikes Allehanda den 19 december 2006

Svar till Mats Sjöström

Sin vana trogen går Mats Sjöström (s) till angrepp på Staffan Werme (fp) (NA Debatt 14/12) och anklagar honom för att försöka släta över det faktum att en majoritet av de utsedda nämndordförandena är män. Det är helt klart att en annorlunda och mera jämlik nominering från koalitionspartierna hade varit att föredra.
Nomineringarna inom Folkpartiet har skett genom att en nomineringsgrupp utarbetat ett förslag som medlemmarna sedan fått ta ställning till. Varje enskild nominerad person har också fått möjligheten att med utgångspunkt från sina egna önskningar och möjligheter påverka i vilken nämnd och vilket uppdrag som kunde bli aktuellt. Medlemmarna har alltså fått möjligheten, att påverka vilka personer som skall företräda folkpartiet i olika nämnder. Medlemmarna valde vid nomineringsmötet att utse 5 mycket kompetenta kvinnor och 6 manliga att företräda folkpartiet i 11 nämnder. Den procentuella fördelningen 45-55 borde även tilltala Mats Sjöström. Staffan har i detta arbete, som partiföreträdare, självklart bidragit med sina åsikter, allt för att skapa ett så starkt folkparti som möjligt, med utgångspunkt från de möjligheter och förutsättningar som stått till buds.
Att kompetens självklart finns hos både män och kvinnor innebär inte med automatik att jämlika förutsättningar alltid finns för att kunna engagera sig politiskt eller delta i arbetslivet på lika villkor. Här har vi alla, oavsett partitillhörighet och kön ytterligare områden till förbättringar.
Mats Sjöström ställer frågan: ”Vem ifrågasätter männens rätt till heltidstjänster inom exempelvis tekniska förvaltningen?” I min värld, Mats Sjöström, ifrågasätts inte heller kvinnors rätt till heltidstjänster inom tekniska förvaltningen, en förvaltning som enligt årsredovisningen (s.36) har en fördelning mellan kvinnor och män som är 25% kvinnor och 75% män. Här finns en stor potential till förbättring.
Mats Sjöström, du behöver inte vara orolig, den nya majoriteten har inga ambitioner att föra utvecklingen bakåt utan satsar offensivt framåt för alla i Örebro!

Johan Åqvist
Folkpartiet Liberalerna

En fin tjej!

Jag har förmånen att få känna en mycket fin tjej. Marie Brodin heter hon och bor här i Örebro.
Vad har Marie gjort för att vinna min respekt? Ett exempel på varför hon toppar hos mig är bland annat att hon osjälviskt startat en insamlig av julklappar till barn på en flyktingförläggning i Karlskoga.
112 barn kommer, genom Marie, denna jul att få en riktig julklapp, kanske för första gången i sitt liv. Jag ser framför mig alla dessa barn och den glädje de kommer att utstråla när dom får möjligheten att fira julen och öppna julklappar.
Maries initiativ är inte den första goda gärningen, utan hon har tidigare genomfört liknande insatser för andra utsatta grupper.
Om alla hade ett lika stort hjärta som Marie skulle många problem med lätthet kunna lösas. Då skulle vi få ett samhälle som värnade och hjälpte dom svagaste och mest utsatta i samhället.
Tack Marie.
Johan

PARKERINGSTILLSTÅND

Sjukskrivning kan innebära social isolering och en känsla av utanförskap.
Att skapa möjligheter för, och underlätta till gemenskap borde därför vara en självklarhet.
Möjligheter till att kunna arbeta på hel- eller deltid kan vara ett sätt att bryta känslan av ensamhet, utanförskap och daglig tristess.
Idag finns det personer som går hemma och är sjukskrivna, trots att dom får, kan och är villiga att arbeta på sin ordinarie arbetsplats. Varför, frågar sig säkert en och annan? Jo, därför att man inte har möjligheten att komma till och från arbetet på ett smidigt sätt!
Träffad för ett tag sedan en kvinna som efter en knäoperation var tvungen att gå med hjälp av kryckor. Utanför hennes arbetsplats finns några handikapparkeringar, men då hon inte kunde få ett tillstånd att utnyttja en av dessa, hade hon inga möjligheter att arbeta. Handikapptillstånden är enligt reglerna enbart till för permanent handikappade och kan inte utfärdas för en begränsad sjukskrivningsperiod.
Är det nödvändigt att det skall vara på detta vis? Skulle man inte kunna, i samråd med läkare och arbetsgivare utfärda ett tillstånd under en del eller hela sjukskrivningsperioden? Ett tillstånd som underlättar tillvaron för den sjuke, möjligheten att parkera, jobba och inte belasta sjukförsäkringssystemet då alternativet är att sitta hemma, vara sysslolös och uppbära ersättning? Dom psykosociala fördelarna skulle mycket väl kunna överväga eventuella nackdelar i ett mera flexibelt system.
Att finna lösningar som möjliggör arbete, oavsett hinder, borde ligga i både samhället och den drabbades intresse. Möjligheten till mera individanpassade lösningar borde vara en självklarhet oavsett vem det än gäller eller vilket regelsystem som berörs.

Johan

Lyhördhet!

Att tillmötesgå medborgarnas behov och önskemål i olika avseenden är en uppgift för de förtroendevalda politikerna. Lösningar för barnomsorg, skola, arbetsliv, äldrevård, boende, trafiklösningar och mycket annat som berör varje medborgares dagliga liv ingår i dessa uppgifter. Att lyckas med det på ett bra sätt kräver resurser. Dessa resurser skapas bland annat via medborgarnas skatter men också av på annat sätt, till exempel avgifter. Uppdraget att fördela dessa pengar inom kommunens olika förvaltningar är i grunden skapat av de politiska beslut som fattas inom de kommunala nämnderna men påverkas också av beslut från regering och riksdag. Genom politiska beslut påverkas alltså de satsningar som sker gentemot enskilda eller grupper av medborgare.
Det är inte alltid lätt att bestämma var och hur satsningarna skall göras då behoven ofta är större än tillgängliga medel. Kritik och missnöje framförs när enskilda eller grupper av medborgare känner att dom inte får det som är förväntat. Att avfärda missnöjet är helt fel, då den bygger på en verklig upplevelse och då bör betraktas som relevant.
Att däremot alltid kunna tillmötesgå det som önskas är något helt annat då detta kan kräva omprioriteringar, öka kostnaderna och påverka andra medborgare. Det är här som politikerna måste göra en total bedömning av vad som är möjligt att genomföra med de resurser och konsekvenser olika beslut innebär.
Under den gångna valperioden har ett antal beslut genomdrivits som inte överensstämt med alla Örebroares önskningar. Två exempel som kan nämnas är den planerade flytten av ”nattiset” Fridhemsberg och mässhallsbygget mitt inne i stan.
Båda dessa beslut, men även andra får mig att inse att de förtroendevalda allt för ofta, kanske medvetet, i ett tidigt skede låser sig för en enda lösning. Ohörsamheten för andra synpunkter och idéer utmynnar i att andra lösningar inte bedöms och värderas på ett bra sätt. Majoriteten står fast vid sin åsikt och oppositionen försöker samtidigt med alla medel påverka i en annan riktning.
Av den nya majoriteten i Örebro förväntar jag mig en större lyhördhet gentemot medborgarna, låt deras debatt och kreativitet, på ett tidigt stadium få vara med och påverka utformningen av vårt framtida Örebro och hur vi tillgodoser olika behov.

Johan Åqvist
Folkpartist

Bygg ny tingsrätt

Nu är det dags att ta krafttag för att öka allmänhetens säkerhet och effektivisera arbetet vid Örebro tingsrätt i samband med rättegångar.
Så som det fungerar idag transporteras åtalade mellan häkteslokalerna i polishuset och upp till tingsrättens lokaler på Drottninggatan med bil. Dessa transporter utförs av häktets personal ibland helt utan poliseskort eller annan bevakning, trots att det ibland rör sig om häktade misstänkta för mycket allvarliga brott med högt straffvärde. Fritagningen i Västerås tingsrätt, tidigare i år, är ett exempel som väl belyser riskerna i samband med domstolsförhandlingar. Att hota personal, åhörare, domare och nämndemän med vapen är något som vårt samhälle inte kan eller ska acceptera. Att minska möjligheterna för fritagningar och hotsituationer borde därför vara en fråga med hög prioritet.
En ny tingsrätt, placerad på tomten där tidigare busstationen låg, skulle medföra enklare möjligheter för häktets personal att överföra häktade till rättegång. En ny byggnad placerad i anslutning till polishuset skulle avsevärt kunna förbättra säkerheten och samtidigt reducera kringkostnaderna till exempel genom att uppehållsrum skulle kunna skapas där de åtalade kan vistas i samband med matuppehåll och raster i förhandlingarna. Att slippa transportera de åtalade långa sträckor skulle samtidigt minska tidsåtgången och kostnaderna. Allmänhetens säkerhet skulle samtidigt kraftigt förbättras, då risken för fritagning under transporterna till och från förhandlingarna kraftigt skulle reduceras.
Örebro tingsrätt har också att framgent besluta och fastställa den slutgiltiga strafftiden för dem som blivit dömda till livstids fängelse. Detta medför att personer som dömts för mycket grova brott kommer att få sitt livstidsstraff prövat och eventuellt tidsbegränsat vid tingsrätten. För detta ändamål är inte lokalerna på Drottninggatan säkerhetsmässigt anpassade. Risken för och möjligheten till fritagnings- och rymningsförsök i nuvarande lokaler är så uppenbar att omedelbara åtgärder bör göras.
En ny tingsrätt, placerad i den direkta närheten till polishuset har så stora fördelar och samhällsvinster att ett beslut om en nybyggnad snarast bör tas.

Johan Åqvist
Folkpartist och vikarierande kriminalvårdare vid häktet